Tävlingssimning kan både göras individuellt och i lag. Det är oftast gjorda i simbassäng för att göra det rättvis för varje simmare gällande distanser och för att minska risker för eventuella kollisioner mellan tävlande. Själva tävlingen handlar om vem som snabbast lyckas simma en viss distans på ett visst sätt.

Distanserna delas upp i 25, 50, 100 och 200 meter för bröstsim, ryggsim eller fjärilssim.

För frisim gäller samma distanser samt tillägg på 400 meter, 800 meter och 1 200 meter.

I medley, som innebär att du använder dig av alla fyra simteknikerna i ordningen fjärilssim, ryggsim, bröstsim och slutligen frisim, simmar du 100, 200 eller 400 meter.

Simkläder

Simdräktens utveckling har alltid varit omtalat när kommer till tävlingssimning. Dräkterna brukar alltid hjälpa till och öka simmarens snabbhet då den är designad med syftet att göra det så smidigt som möjligt att glida igenom vattnet.

Det har dock varit kontroversiella händelser som exempelvis skapandet av så kallade superdräkter som ökade simmarens flytförmåga genom att ha varierade tjocklekar av gummi i dräkten. De var även extremt åtsittande för att ge bästa möjliga strömlinjeform i vattnet och det kunde ta simmaren en hel timme att ta på sig dräkten, det fanns även stor risk för dräkten att spricka under påklädningen. Under perioden 2008 till 2009 var dessa superdräkter tillåtna och hjälpte många simmare till flera världsrekord, 42 för att vara exakt.

2010 bestämdes det att superdräkter inte var tillåtna längre och regler skärptes gällande materialet som användes för simkläderna, det viktigaste tillägget var att klädmaterialet inte längre fick ha en egen flytförmåga samt måste bestå av textil.

Ändringar som gjorts i Olympiska Spelen

Tävlingssimning har varit en populär gren i olympiska spelen sedan det återinfördes. Det har dock ändrats markant med åren på grund av utvecklingen av simteknik och simkläder.

De första tävlingsmomenten i simning hölls faktiskt inte i bassänger utan i öppet vatten, det var först 1908 som det byggdes en 100 meters bassäng som tävlande fick använda. Teknologin utvecklades också och vid OS 1912 började man använda sig av elektroniska medel för tidtagning. Det tog dock ytterligare tolv år innan man införde en 50 meters bassäng.

Männen använde sig under denna tid helkroppsdräkter ända fram till 1940-talet, anledningen var för att täcka för kroppens hår vilket minskade vattenmotståndet och därav ökade ens hastighet.

Funktionärer

Att arrangera tävlingssimning innebär många deltagare men det kräver också många som hjälper till, därför är funktionärer högt uppskattade och även en nödvändighet. Dessa funktionärer kan hålla på med allt möjligt som exempelvis:

  • Tidtagare: Det krävs en tidtagare för vardera banor. Dessa funktionärer brukar hålla sig vid kortsidan i närheten av pallen. Tidtagarna har även i uppgift att godkänna en simmares start, vändning och målgång. Detta meddelar tidtagaren sedan vidare till bandomaren.
  • Bandomare: En bandomare har i uppgift att döma om simmaren använder sig av godkänd simteknik och registrerar även felaktiga starter (exempelvis tjuvstarter). Det finns vanligtvis en eller två bandomare på varje långsida av bassängen.

Det finns många andra sorters funktionärer och det är inte så enkelt att bli en. Man måste delta i kursen Simfunktionär steg 1 och sedan bli godkänd av Svenska Simförbundet för att ha möjlighet att bli svensk simfunktionär.